time never waits

Ska jag erkänna att jag sov mig igenom dagen? (Jag bor ju faktiskt själv och kan göra vad jag vill..!) Men jag blev till och med chockad när jag såg att klockan var fyra, för första gången jag kollade var den bara sju, men den ena drömmen efter den andra avlöste sig. Kanske var det min kropps sätt att protestera, det har trots allt varit lite kämpigt att jobba dubbla pass här och där och jag har knappt varit sjuk.. Men det var ändå som att jag inte missat någonting, andrea ringde strax efter och ville att vi skulle ha ett möte imorgon? Vad kan hon vilja? Säga upp mig face to face.. i så fall föredrar jag att inte släpa mig dit, men det kommer jag väl i alla fall göra. Och som för att muntra upp mig kom ett sms från natalie efter det så jag ska se fram emot en night out imorgon istället. Tog trots allt tag i klädhögarna, tog mig ut i den friska regnluften för en sen tesco-shoppingrunda och nu är det väl dags att sova igen?