gettin' lost is not a wast of time

 Tuben rullade in, hastig kram,  puss på kinden, slängde in amanda i den redan fulla vagnen och tryckte in hennes väskor som halft hängde ut, dörrarna stängdes som vanligt hänsynstlöst igen, handen för munnen medans vagnarna dundrade bort, folk i vagnen kollade undrande ut, iväg gick jag med tårar i ögonen. And now what?

Jag har så gott som installerat mig i mitt rum, lyckats klura ut ungefär vilka som bor i huset, ett polskt par mittemot varav 'hon' påminner starkt om min bästa kompis mamma, en kille högst upp som gärna lagar mat i badbrallor och glatt hjälper en med tvätten, en vänlig tjej med gammeldags toffs har hälsat, och ytterligare ett par som hastigt vandrade förbi i köket. Har med anna skipper ögon snokat igenom köket och det verkar inte vara några större konstigheter med dessa människor (du är vad du äter right).. Vad som är mer crazy är vad jag gör här och det vet jag ärligt talat inte riktigt än, det får visa sig.